Ibland kan jag bli lite grubblig och börja fundera på varför jag gör som jag gör eller varför jag är som jag är. Träning har i stort sett varit en stor del av hela mitt liv. Jag tackar mina föräldrar innerligt för att dom "tvingade" mig att spela fotboll. Jag älskade det så jag var inte tivngad på det sättet men jag var ett väldigt bekvämt barn som dessutom var lite mullig. Men jag älskar verkligen fotboll, helst att titta på haha. Men jag spelade fotboll från jag var 6 år tills jag flyttade hemifrån när jag var 21. Ärligt talat så tillhörde jag den där gruppen barn som spelar för det är roligt, ingenting annat. Så jag är evigt tacksam att jag var med i en förening där alla får vara med. När jag började träna tjejer själv så brann jag nog lite extra för just de barnen som kanske inte är så duktiga men som självklart ska få vara med ändå. Framförallt just för att träning är så jäkla viktigt! Särskilt för de barn som kanske, likt jag själv är lite mulliga. De måste verkligen tvingas lite att röra på sig. Tro mig: de kommer inte göra det självmant. De kommer kanske hata en just då men senare i livet kommer de tacka dig, jag lovar. Så jag är väldigt glad att min mamma var lagledare för mitt lag i många år, vilket gjorde att jag inte kunde hoppa träningarna som jag behagade det var bara att hänga med mamma. Jag har alltid fått kämpa mot övervikt och att min familj varit väldigt involverad i både fotboll och dragkamp har hjälpt mig avsevärt att slippa en större övervikt. Jag får kämpa varje dag men träning har verkligen hjälpt mig. Jag har väl haft endel träningsuppehåll i mitt vuxna liv men alltid hittat tillbaka på nåt sätt. Och nu är jag mer motiverad än någonsin. Mycket beror på min underbara vän Emelie som har fått mig att inse att löpning är både kul och givande. Men jag tror att hade jag inte sett ut som jag gör och behövt kämpa för att behålla och gå ner i vikt så hade jag inte haft motivationen att träna såhär. Så på ett sätt är jag glad att jag måste kämpa lite. Det har gjort mig till den människan jag är idag :) 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mitt älskade Frölunda hc har gått till sm-final för första gången på 10 år. Helt fantastisk. Sist det hände skulle jag alltså fylla 20 och nu ska jag fylla 30. Det har hänt otroligt mycket på dom åren men något som inte förändrats och aldrig kommer f...

Nu har jag inte varit sjuk på ett tag så då har jag inte skrivit i bloggen heller haha. Det har varit ganska mycket både på jobbet och privat. Under påsken va jag och älsklingen i Tyskland och hälsade på hans syster med familj. Det va mycket trevligt...

Jag jobbade onsdag, torsdag och fredag och det kändes bra även om det är sjukt mkt på jobbet nu igen så. Men det ska nog bli bra det med. I helgen ska jag njuta. Fia kommer hit idag och sen ska vi ut och äta ikväll. Längesen vi gjorde nåt sånt bara h...

Idag är jag inte lika deppig som igår. Det gick över sen. Ibland är det ganska skönt att få bryta ihop och sen gå vidare. Idag mår jag bättre och imorgon ska kvinnan utan immunförsvar gå till jobbet och dra på sig nya baciller haha. Idag har jag orka...

Jag mår fortsatt bättre och enligt vårdcentralen är det normalt att va sjuk såhär mkt så jag får väl fortsätta med det antar jag. Känner mig rätt uppgiven just nu och vill bara gråta. Jag orkar inte bli sjuk mer, varken jag eller min kropp vill mer. ...