Ja i fredags rök den andra visdomstanden nere, det betyder att jag aldrig behöver göra om det. Tack för det :) Första gången va hemsk i sig men det här va nog 10 ggr värre. Den satt som berget och han fick kämpa för att få loss den. Det tog 1 ½ timme och efteråt skakade jag ett bra tag. Det va ingen rolig upplevelse alls. Men det som har varit det bästa efter är att jag inte alls haft lika ont som förra gången. Jag har typ bara tagit värktabletter när jag ska sova. Vilket är mycket skönt, det jag har haft värst bekymmer med är munsåret jag fick efter att dom drog rätt illa i min kind. Det fick jag förra gången med. Men det går ju bort efter ett tag. Är riktigt glad att det här är över för det har inte varit några trevliga upplevelser alls. 

I helgen har jag umgåtts med älsklingen och så va jag ute och sprang igår. 16 km blev det, det kändes riktigt bra faktiskt. Går framåt helt klart :) Sen när vågen nu på morgonen visar 69,8 blir jag ju bara så lycklig och inser att jag verkligen kan. Allt mitt slit har gett resultat. 100 dagar sockerfritt gjorde underverk och det gör att jag inte vill trilla dit igen. Så jag kommer låta bli att äta sötsaker undantag vissa speciella tillfällen. För jag vet att det inte är värt det, det är inte värt att förstöra allt jag kämpat för och faktiskt är påväg att nå :) 

Ja det har jag och min kära vän Fia kört nu. Idag är sista dagen. Trodde aldrig det skulle gå så fort och så bra då för 100 dagar sen, 1 januari. Men det har gått över förväntan och på jobbet frågar dom inte längre om jag ska ha när det står en kaka framme haha. Nu är frågan hur jag ska forsätta det här när jag har kommit så bra in i det och faktiskt gått ner några kilo på kuppen. Tur i oturen så ska jag dra ut den andra visdomstanden i morgon så det blir inget svullande i helgen i alla fall haha. Så då kan jag fundera på hur jag ska fortsätta, tror det blir en dag i veckan och inte mer. Jag är så jäkla nöjd att jag har klarat det här!! Mitt problem är inte att låta bli godis utan det är bakverken som är mitt problem. Men jag har lärt mig att jag klarar mig utan det även om jag vissa nätter drömt att jag satt i mig en hel plåt mumsmums. Nej, helt smärtfritt har det inte gått ;) 

Ja nu är det bara 43 dagar kvar till göteborgsvarvet. Startnumren och startgrupperna har kommit så det börjar verkligen kännas att det är på riktigt nu. Träningen känns helt okej så det känns bra. Tyvärr har jag ju pollenallergi som jag lider endel av nu men bara att kämpa på. Jag SKA fixa det!

Har bara sju dagar kvar av mina 100 sockerfria oxå. Det har gått sjukt fort. Och hur bra som helst, det är knappt jobbigt att säga nej till en kaka längre.

Helgen som gick så va jag och Älsklingen i Västergötland. Först va vi på en kompis dotters dop och sen på pappas 65 års kalas. Mycket trevligt, kul att träffa alla igen. Det händer ju inte så ofta. Och det va första gången älsklingen träffade dom. Så det va kul. På vägen hem va vi en sväng på gekås. Ett tag sen jag va där så kul att åka dit igen. Såklart hitta jag endel, svårt att va på gekås och inte handla haha.

I helgen blir det mys med Älsklingen, fira bästa Liam som blir 2 imorgon (vart fan tar tiden vägen) och en löprunda på söndag.