Ja som rubriken säger är det så det är igen. Det va det jag inte ville prata om innan, vill inte säga så mycket om det nu heller mer än att jag börjar läka ihop. Och inser att det inte skulle va vi. Jag kommer kunna gå vidare fast det gör ont just nu. Mina vänner har varit helt ovärderliga, utan er hade jag aldrig klarat det här <3

För den som älskar
Lever hoppet alltid kvar
Trots huggen i mitt hjärta
Ska det läka där du skar

Jag borde kraschat totalt
Efter den mängd av förtret som jag svalt
Men jag reste mig
Gick upp på nio till slut
Du ville sköta det snyggt
Smög som en orm i den trädgård vi byggt
Men jag såg det klart
Så som jag sett det förut

För jag är knappast den enda som bär på ett sår från en kärleksaffär
Och även jag kommer stolt att gå hel ur det här

För den som älskar
Lever hoppet alltid kvar
Trots huggen i mitt hjärta
Ska det läka där du skar
För den som älskar
Kommer kärleken på nytt
En längtan kommer växa
När bitterheten flytt
För den som älskar

Jag borde frusit till is
Det var som upplagt för krampaktig kris
Men jag reste mig
Så som jag rest mig förut

Underbar text från Shirley Clamps "För den som älskar". Den passar verkligen in nu, jag kommer stolt gå hel ur det här med.

Samma ensamma jag nu igen

Du som låtsades vara min vän

Har nu gått sin väg och lämnat mig

För han sa vi var bäst var för sig

Samma ensamma jag sitter här

Jag som nyss va så otroligt kär

Som att återse en gammal vän

Samma ensamma jag nu igen

Jag har inte haft tur i kärlek

Det har nästan alltid gått snett

Men nu trodde jag att lyckan hade vänt

Och mitt hjärta hade hittat rätt

Samma ensamma jag som förut

Får väl erkänna sagan tog slut

Tills jag vinner kärleken en dag får jag va samma ensamma jag

Arvingarnas låt "Samma ensamma jag" som stämmer väldigt bra just nu. Men jag är ju inte helt ensam för jag har ju mina fina vänner <3

Sen smider jag lite planer, det här är inte ett alltigenom sorgligt blogginlägg det är starten på nåt nytt :)