Jag är riktigt usel på att blogga och dessutom hade jag skrivit ett riktigt långt inlägg här för några minuter sen och va nästan klar då min telefon fick för sig att bara stänga ner ? Så jag gör väl ett nytt försök nu då. Jag har haft en riktigt stressig vår därav avsaknaden av inlägg här. Startskottet först den va flytten i mitten av april. Det är nåt av det absolut jobbigaste jag har gjort. Två personer som har bott själva nästan 11 respektive 8 år rekommenderar jag inte ska flytta ihop efter det här haha. Men det har gått bra och nu börjar vi komma någorlunda iordning tycker jag. Jag trivs med att vara sambo ?

Första helgen i maj var det dags för min underbara vän Emelie att få sin möhippa. Det blev en fantastisk dag som vi alla inblandade var sjukt nöjda med. Kunde inte blivit bättre ?
Sen blev jag givetvis sjuk. Det är ju "The story of my life". Så jag låg i sängen i en vecka och det enda jag tänkte var: "Bara jag blir frisk till nästa vecka". För då var det dags för mig och sambon att åka till Grebbestad hela lång helgen. Emelie och Jocke skulle gifta sig där den helgen. Det blev en helt underbar helg med fantastiska människor och ett sagolikt bröllop. Jag är så glad att jag fick dela den dagen med dom?

Nu är vi framme vid den här helgen. Eftersom jag inte har haft så mkt tid det senaste så har träningen blivit lidande så jag undrade verkligen hur Göteborgsvarvet skulle gå. Dels har jag ju flyttat och det har varit mkt med det, jag blev sjuk och jag lägger 3 timmar om dagen på att pendla till och från jobbet. Så jag kom till Gbg i fredags med inatällningen: "Bara jag kommer runt". När väl loppet började så kändes det bra typ hela tiden förutom att mina ben tog slut nånstans på Hisingen och att jag blev kissnödig på götaälvbron. Men kissnödigheten hade jag inte tid att göra nåt åt, jag hade ju ett rekord att slå. Så när jag kom ner från götaälvbron och började räkna på det och inser att jag kommer fixa det fanns det ingen tid att bry sig om kraftlösa ben. Så det gick på ren vilja hela vägen in i mål kan jag lova. Så när jag kom i mål på tiden 2:50:35 och inser att jag slagit mitt rekord med 20 min fanns det nog ingen lyckligare tjej i hela världen. Sen kommer Emelie och kramar om mig och skriker: "Du slog mig din jävel". Då kändes det ännu bättre haha. Helt fantastiskt, jag har fortfarande inte riktigt tagit in det tror jag. Resten av kvällen tillbringades i tvsoffan. Vi var ju tvungna att se hur det gick för Måns i esc. Och det gick ju jävligt bra. Vi levde oss in väldigt mkt kan jag lova haha. Tack för en sjukt kul helg alla inblandade.

Ska åka hem om några timmar och hoppas mina ben bär mig idag haha.