Nu sitter jag på tåget mot Vedum. Jag är på väg hem till mamma och pappa. Imorrn ska vi på sista allsvenska matchen för säsongen. Det blir även avtackningsmatchen för Anders Svensson och Andreas Klarström. Det kommer bli sjukt jobbigt. Anders Svensson är ändå synonymt med Elfsborg för mig. Han spelade i det laget jag började älska nån gång på 90-talet. Jag vet egentligen inte när det blev Elfsborg för min del, det blev naturligt så helt enkelt. Men om man analyserar det kunde det lika gärna blivit IFK Göteborg (gud förbjude) eftersom mamma håller på dom. Men jag valde pappas lag. Och det laget har gett mig så många underbara stunder. Så tack för det pappa. Men tillbaka till matchen imorrn så känns det självklart att vara där. Jag har varit på 2 sista matcher under 2000-talet (tror jag kan va nån jag glömt haha) och båda har varit guld matcher så blir det inte imorrn men den blir speciell av en annan anledning. Sen ska det bli skönt att komma hem till mamma och pappa. Jag har haft en tuff höst. Jag måste tanka Energi känner jag och det gör jag bäst i mitt barndomshem. Jag återkommer med berättelsen om hur sista striden blev.