Ja nu är hösten här :) En tid jag är kluven inför. Det brukar var väldigt mycket att göra på mitt jobb under hösten. Många rutiner att komma in i igen. Men den här hösten känns det bättre än förra hösten i alla fall. Vilket känns skönt haha. Sen kan hösten vara en väldigt mysig tid oxå. Så jag tänkte att jag skulle njuta av den :) 

Sommaren vi har haft har ju varit underbar och då blir hösten lite lättare inbillar jag mig. Jag har verkligen haft en fantastisk sommar :) Hittat på massa roliga saker. Så jag är supernöjd :) 

Träningen går helt okej. Snart är det ju midnattsloppet och jag tror att jag är i ganska bra form. Det ska nog gå riktigt bra hoppas jag. Idag hade jag tänkt köra gym innan jobbet men min kropp känns inte helt fräsch så jag tog vilodag istället. Det kändes som det rätta att göra.

Nu ska jag snart till jobbet. Ha en bra dag :) 

Jag har varit lite dålig på att skriva här efter Göteborgsvarvet. Livet har rullat på som vanligt. Nu har jag semester och nu är jag hemma hos mamma och pappa. Ska vara här lite mer än en vecka. Min helt underbara älskling tar hand om mina katter, vilekt känns väldigt bra att dom trivs ihop :) 

Igår va vi inne i Vara på Jordgubbensdag, vädret var väl inte det bästa men det häll upp medan Martin Stenmarck spelade som det va det jag va intresserad av att kolla på haha. Han va bra som vanligt :) 

Träningen rullar på. Det börjar kännas bättre och bättre. Mitt mål just nu är att träna inför midnattsloppet i Malmö 6 september. Målet där är att slå mitt rekord på 1 mil. Sen har jag även anmält mig till Göteborgsvarvet nästa år. Jag fick verkligen blodad tand för det loppet. Jag förstår verkligen att folk anmäler sig till det år efter år. Och det är att motivera mig själv att fortsätta träna. Jag har insett att jag måste ha lopp att träna till för att hålla igång. Jag hoppas jag kan fortsätta nu under sommaren med. Men det har börjat bra i alla fall. Va ute och sprang imorse och det kändes riktigt bra. 

Nu ska jag hjälpa mamma med tårtan vi håller på och baka. Vi ska ha lite kalas i eftermiddag :) 

I lördags var det äntligen dags. Nervös som jag vet inte vad begav jag mig till bussen som skulle avgå 8.00 Det blev en ganska seg bussresa till Gbg där jag var ständigt kissnödig haha. Så blir det när man har druckit massa vatten i flera dagar. Så kom vi ner till Gbg och då ställde jag mig och väntade på mamma, pappa och Emelie. Efter en stund kom först mamma och pappa och en kort stund efter kom Emelie och hennes gäng. Kul att träffa Emelies mamma igen, rätt längesen nu. Sen satte vi oss och åt pastasallad som Emelie hade med sig. Väldigt gott :) Efter det försökte vi kolla när vinnaren gick i mål men det var rätt omöjligt, många som ville göra det haha. Men vi såg i alla fall vinnaren i tjejklassen haha. Sen var det dags att göra sig i ordning för start. Kissa en sista gång och så. Nervositeten började tillta. Så var det dags :) Emelie sprang ihop med mig till Säldammsbacken, där stack hon iväg. Så sen var det bara att försöka lägga upp mitt eget lopp. Lite tankar som gick genom huvudet under loppet: 

• Varför i hela fridens namn ska folk försöka korsa banan, vill dom bli översprugna? IDIOTER!!
• Emelie pratade om att det skulle glesna av med folk efter 4-5 km, jag sprang hela loppet och undrade när det skulle glesna av haha. Det gjorde aldrig det. 
• Fy fan va Hisingen är lång och tråkig.
• Jävla gegga av muggar. Att få sportdryck uppstänkt på sig är inte direkt kul. 
• Men för fan när tänker Göta Älv bron visa sig, jag måste ju vara där snart. 
• Seg bro (när jag väl kom dit)
• Åhh äntligen avenyn, men jävla spår i vägen (ja jag vet att det är Göteborgs kollektivtrafik som går där)
• Nu måste jag ju va i mål snart!
• ÄNTLIGEN MÅL!

Det va ett långt och stundvis smärtfyllt lopp men på det stora hela så gick det faktiskt väldigt bra. Jag är så jäkla nöjd att jag kom runt! Känslan på upploppet när jag inser att det här kommer fan gå vägen är obeskrivlig. Jag fick gåshud över hela kroppen och tårarna var väldigt nära kan jag säga. Sen så fick jag den efterlängtade medaljen :) Så gick jag och letade upp Emelie som jag sett stå och heja på mig i slutet av banan. Mamma och pappa kom då oxå. Sen va det dags för dusch som är ett kapitel för sig. Jag kommer aldrig mer duscha i en iskall ishall, så kan vi säga. Så va det dags för mat med gänget från gymmet, efter diverse snurrande kom vi till restaurangen. God mat och trevligt sällskap. Sen äntligen hemfärd! Det tog ju sin lilla tid men jag sov typ hela tiden haha. 

Det här är det häftigaste jag har gjort och jag kommer definitvt göra om det!! 

Idag är det dagen jag har tränat för ett bra tag här. Idag är det dags för GöteborgsVarvet. Just nu sitter jag och plågar i mig frukost. Är så nervös så magen är i uppror, men jag måste ju äta annars kommer jag aldrig komma runt 2,1 mil haha. Ska ju åka buss ihop med mitt gym, det ska bli skoj. Ser verkligen fram emot det här även om det är lite med skräckblandad förtjusning haha. Mina underbara föräldrar kommer ner och hejar. Dessutom är det deras 25-åriga bröllopsdag idag. HURRA!! Så kommer jag träffa Emelie (det måste jag, hon har min nummerlapp ;)). Det blir nog en bra dag det här även om jag nu svamlar som vanligt när jag är nervös haha. 

Ha en bra dag för det tänker jag ha :) 

Ja en svacka har jag varit inne i nu. Framförallt med maten, träningen har flytit på ganska bra men vad jag har slarvat med
godis och framförallt bakverk. Efter mina 100 dagar sockerfria så klev jag tillbaka in i invanda mönster igen. Så nu måste jag hitta tillbaka till en bra vana igen. Jag vet att jag kommer fixa det, men det är svårt. Allt jag har kämpat för i början på det här året ska inte va förgäves. I veckan var jag på mässa i Stockholm. Det va inte bra för mina matvanor. Varför äter man mkt mer när man är borta? Så nu blir det hårdkörning fram till semestern. Jag måste bli bättre på att unna mig bara en dag i veckan. Jag vet att jag kan om jag bara ger mig fan på det!!

Träningen har funkat helt okej även om jag har haft stora problem med pollen och inte kunnat andas så bra vissa dagar. Men jag har försökt träna ändå. Och igår när jag sprang lundaloppet fick jag svar på att min träning har gett resultat. Innan loppet satte jag upp ett mål som var att slå mitt rekord på 5 km som då var 37.00 Jag tänkte att komma ner runt 35 min kan nog gå. Loppet började helt okej och jag klarade första km under 7 min. Sen efter 3 km hade jag tappat lite men jag tänkte att det är bara att hänga i. Det här fixar jag. När jag kom in på löparbanan som avslutar loppet kollar jag på min klocka och inser att det bara har gått runt 35 min. Jag kommer klara av att slå mitt rekord!! Då ökade jag bara av vetskapen om att jag faktiskt kan!! Så 36.13 lyder mitt nya rekord. Jag va så glad och lycklig. Jag har bevisat för mig själv att jag kan. Vill=KAN.

Nästa lördag är det mitt stora mål: göteborgsvarvet. Och jag vet att jag kommer klara det. Det kommer bli tufft men jag är redo!!

Ja i fredags rök den andra visdomstanden nere, det betyder att jag aldrig behöver göra om det. Tack för det :) Första gången va hemsk i sig men det här va nog 10 ggr värre. Den satt som berget och han fick kämpa för att få loss den. Det tog 1 ½ timme och efteråt skakade jag ett bra tag. Det va ingen rolig upplevelse alls. Men det som har varit det bästa efter är att jag inte alls haft lika ont som förra gången. Jag har typ bara tagit värktabletter när jag ska sova. Vilket är mycket skönt, det jag har haft värst bekymmer med är munsåret jag fick efter att dom drog rätt illa i min kind. Det fick jag förra gången med. Men det går ju bort efter ett tag. Är riktigt glad att det här är över för det har inte varit några trevliga upplevelser alls. 

I helgen har jag umgåtts med älsklingen och så va jag ute och sprang igår. 16 km blev det, det kändes riktigt bra faktiskt. Går framåt helt klart :) Sen när vågen nu på morgonen visar 69,8 blir jag ju bara så lycklig och inser att jag verkligen kan. Allt mitt slit har gett resultat. 100 dagar sockerfritt gjorde underverk och det gör att jag inte vill trilla dit igen. Så jag kommer låta bli att äta sötsaker undantag vissa speciella tillfällen. För jag vet att det inte är värt det, det är inte värt att förstöra allt jag kämpat för och faktiskt är påväg att nå :) 

Ja det har jag och min kära vän Fia kört nu. Idag är sista dagen. Trodde aldrig det skulle gå så fort och så bra då för 100 dagar sen, 1 januari. Men det har gått över förväntan och på jobbet frågar dom inte längre om jag ska ha när det står en kaka framme haha. Nu är frågan hur jag ska forsätta det här när jag har kommit så bra in i det och faktiskt gått ner några kilo på kuppen. Tur i oturen så ska jag dra ut den andra visdomstanden i morgon så det blir inget svullande i helgen i alla fall haha. Så då kan jag fundera på hur jag ska fortsätta, tror det blir en dag i veckan och inte mer. Jag är så jäkla nöjd att jag har klarat det här!! Mitt problem är inte att låta bli godis utan det är bakverken som är mitt problem. Men jag har lärt mig att jag klarar mig utan det även om jag vissa nätter drömt att jag satt i mig en hel plåt mumsmums. Nej, helt smärtfritt har det inte gått ;) 

Ja nu är det bara 43 dagar kvar till göteborgsvarvet. Startnumren och startgrupperna har kommit så det börjar verkligen kännas att det är på riktigt nu. Träningen känns helt okej så det känns bra. Tyvärr har jag ju pollenallergi som jag lider endel av nu men bara att kämpa på. Jag SKA fixa det!

Har bara sju dagar kvar av mina 100 sockerfria oxå. Det har gått sjukt fort. Och hur bra som helst, det är knappt jobbigt att säga nej till en kaka längre.

Helgen som gick så va jag och Älsklingen i Västergötland. Först va vi på en kompis dotters dop och sen på pappas 65 års kalas. Mycket trevligt, kul att träffa alla igen. Det händer ju inte så ofta. Och det va första gången älsklingen träffade dom. Så det va kul. På vägen hem va vi en sväng på gekås. Ett tag sen jag va där så kul att åka dit igen. Såklart hitta jag endel, svårt att va på gekås och inte handla haha.

I helgen blir det mys med Älsklingen, fira bästa Liam som blir 2 imorgon (vart fan tar tiden vägen) och en löprunda på söndag.